Nu är det äntligen sista jobbdagen på veckan och det ska bli skönt att få umgås med familjen. Nu har jag suttit här med fingrarna en centimeter över tangenterna och funderat på vad jag ska skriva, och i huvudet är det helt blankt. Har jobbat två 15 timmars dagar nu så det är väl det som hänt, när jag har kommit hem så har mina små änglar sovit som stockar.

Vi hörs snart igen när jag har mer att skriva om.

Söndag morgon vaknade själv i sängen utan min fru vid min sida. Kändes ganska konstigt, och lika konstigt att somna utan henne också. Efter lördagen ölafton som var lyckad och jätte trevligt så var det full fart på söndagen. Klockan tolv var det dags för simskola avslutning där jag och barnen möttes upp av min fru och hennes syster. Älsdta sonen är som en fisk i vattnet och allt gick jätte bra. Han blev mest förbannad att han inte fick vara kvar och bada mer.

Efter simskolan så stack jag iväg för att lämna bilen på lagning eftersom den inte gick igenom besiktningen. Sen hem för att laga mat innan fotbollsträningen för den äldsta sonen. Undertiden min fru och hennes syster lagade mat så spelade jag tv-spel med mina grabbar, och det uppskattar dem verkligen.

 Innan fotbollsträningen så åkte ut till min syster och lämnade av de två minsta ungarna. För innan fotbollsträningen åkte vi på husvisning som vi hade kollat upp på hemnet.se. Lustigt att hus kan se så stora ut på bilder, men när man väl kommer dit så är det pyttelitet. Mäklarna måste dem största fischeye linserna som finns på marknaden. Fem stycken som vi är i familjen så kännde vi att vi behövde ett större hus. Men läget var riktigt bra, lugnt område nära skog men ändå nära till stan.

Efter husvisningen så blev det järnet till fotbollsträningen som höll på en timme. Jag och min fru kollade på utan att ha två små grabbar som man var tvungen att jaga. Ganska skönt att ha en timme ledigt ibland så man kan sitta och hålla om sin fru utan att behöva jaga sig svettig efter så barn;)

 Efter fotbollsträningen så åkte vi hem och stekte pannkakor med sylt och grädde.

Senare så åkte jag över till min kompanjon i företaget och tittade på fotboll på tv´n, Barcelona mot Malorca. Kul att träffas och inte alltid snacka företag och jobb. Efter matchen så bar det hem vi kl 21 och jag och min fru låg och myste i soffan tills vi inte kunde hålla ögonen öppna längre.

Sanrt dags för måndag och en ny jobb vecka... Men det är ju kort vecka på mitt heltidsjobb så det är ju gött.

Sitter här vid datorn med ett litet leende. Har precis lagat mat till mina tre små grabbar ( pomfritts & lövbiff ) som dem tyckte om. Nu är det dags att börja dammsuga lägenheten innan mina goda vänner kommer på ölafton. Min fru är ju som sagt borta tills imorgon på spa med sin syster och mor. Men man måste väl ändå erkänna att man redan saknar sin älskade fru, men inför mina vänner blir man väl tuff och tycker det skithäftigt att frun är borta. Undrar varför  man blir sån igentligen, för att visa att man inte är vek antar jag, eller något sånt lustigt.

Mina barn är ju hemma så det kommer ju bli en lugn ölafton med lite  goda tapas och snacks. Jag och en av mina bästa vänner kommer planera detta mer om någon timme när han kommer dyka upp här! Som vanligt när man får gäster städar man som aldrig förr, och jag får en känsla av att jag inte är ensam i Sverige att göra detta. Hehe, man vet ju att när man kommer hem till folk som varenda pryl står perfekt på sin plats har engnat halva dagen åt att fixa i hemmet. det sista i hemmet blir alltid städat sekunder innan gästerna plingar på dörren, och man är halft genom svett och hjärtat slår i 300. Och det är väl inget fel i det, klart man vill ha fint när gäster kommer, men det var bara en tanke som poppade upp i skallen nu när jag satt och skrev.

Och samtidigt blir det kul för mina små grabbar att träffa lite folk, när jag har städat färdigt tar vi en promenad ner till affären och handlar lite smågodis till mina små kottar. Oftast av enkelheten blir det tre Tom & Jerry påsar för att man slipper bråka om vem som har lagt i mest när de tre små bråkstakarna handlar eget smågodis. Nä, dags att höja musiken och börja städa här nu.

 Ha en bra helg mina kära läsare så hörs vi snart igen!

( Hoppas det inte är för mycket stavfel i texten, jag bara skriver sen sparar. Då blir det så äkta som möjligt ;)

Äntligen är det fredag och jag har precis tagit mig en öl i solen på vår härliga balkong. Men nu är ju klockan snart 20.00 och det är dags för lite mys framör tv´n med mina grabbar. Chips, Cola och lite godis ska dukas fram!

Ser att det är mer en jag som är inne och läser min egen blogg, och jag hoppas ni tycker att min blogg är intressant att följa. Tack!

Nu blev visst klockan prick 20.00 och jag måste vidare i mitt liv.

/ Vi hörs snart igen

Hej igen!..

Nu har jag lunch på jobbet igen och tänkte passa på att skriva några rader. Varit en fullsmetad vecka med jobb, så jag längtar verkligen till helgen. Idag blir det att jobba till klockan fem, sen måste jag hämta mina barn på skola repektive dagis. Hoppas det blir en lugn och skön kväll med mys i soffan och kanske till och med kvällsmat framför tv´n, som är förbjudet då man inte vill ha massa mat i soffan. Men mina små grabbar blir super glada när man får äta framför tv´n. Det händer ju inte så ofta men det blir ju mer spännande då.

På lördag ska min fru iväg på spa med sin syster och mor, och till och med sova över där. Så då hade jag tänkt att bjuda upp mina goda vänner på lite tapas, öl och vin. Måste ju självklart bli en lugn kväll eftersom min barn är hemma, och man vill ju inte vakna och må som en tungvikts boxare efter tolv ronder i huvudet. Men jag hoppas det blir trevligt.

Känner att idag har jag inte så mycket att skriva ner här, då jag har jobbat så mycket denna vecka. Och hur roligt är det att skriva om arbete, nä inte roligt alls. Så jag hoppas det finns mer skrivet nästa gång ni tittar in...

Eftersom jag och min fru jobbar ganska mycket mot varandra så behöver inte våra barn vara super långa dagar på dagis, och det är ju bra. Men bara för det så är ju inte alltid hämtningen från skola och dagis alltid lätt.

Jag börjar alltid med att hämta vår äldsta son på förskolan, och varje dag så kommer han fram med en kompis han vill leka med. Jag har förklarat för honom att det inte går att leka varje dag då pappa är trött efter jobbet och behöver lite lugn och ro. Men det är ju inte så att han aldrig får leka, flera dagar i veckan följer han med kompisar eller kompisar följer med hem till oss. Men dem dagarna jag säger nej är inte roliga, då blir han väldigt besviken och arg och säger alltid.

-         JAG FÅR ALDRIG LEKA!!!

Då säger jag att du lekte ju igår med en klasskompis, men det lyssnar han inte på. Arg som ett bi går han ut från skolan, jag kommer efter med alla jackor och väskor mm som han inte tagit med i sin vrede. Vi packar in oss i bilen och äldsta sonen sitter med kolsvart blick och stirrar in i instrumentbrädan, prata med honom nu är ingen idé.

Vidare mot dagis där våra två minsta går på två olika avdelningar, och då hämtar jag alltid mellan killen först för att minstingen oftast är mest tjurig och trött efter dagis. Mellan killen vill aldrig ha jackan på sig och skulle vilja gå i t-shirt året runt om han fick, men det är nog mer att han har bråttom iväg. Så jackan får jag alltid tvinga på honom, men knäppa den är ett helt annat kapitel.

Över till minstingen och då hänger mellan grabben alltid med in, jag säger vänta här i hallen så hämtar jag minstingen. Men inte, han måste ta av sig alla kläder för att vara först in till minstingen. Jag känner jaha, då blir det en ny strid att få på honom jackan igen. Väl inne hos minsta grabben så blir han alltid glad när han blir hämtat, kommer springandes och jag får en stor bamse kram. Till skillnad från äldsta grabben som ofta blir arg och ville ju vara kvar på fritis ett tag till. Den stora striden börjar inte i hallen på dagis när jag klär på minsta grabben, det går ofta jätte bra om han inte är för trött såklart. Den stora striden börjar när hans dörr till avdelningen öppnas och en ny Golden League tävling börjar först mot grinden som alltid såklart mellan grabben vinner. Så halvvägs mot grinden bryter minstingen ihop i en hög, trött som jag är efter en dag på jobbet ställer jag lillen upp även fast jag har ett helt klädföretag i famnen och säger kom nu så åker vi hem och gör lite god mat som du kan få vara med att laga. Han börjar gå lika fort som en myra mot grinden med tårar i ögonen och en stor snorsträng under näsan, också han med kolsvarta ögon jätte arg. Väl framme vid grinden som är barnsäker säger jag VARJE DAG att nu tävlar vi inte till bilen, men ändå måste man stå och trängas vid grinden så jag knappt kan öppna den. När grinden öppnats 2mm trycker sig mellan grabben som är en stor retsticka sig igenom och springer som en vind mot bilen. Minsta grabben hänger ju såklart inte med och bryter ihop 2 meter utanför grinden, och mellan grabben står vi bilen och gör en retsticke dans av högsta kvalité. Fullt med kläder i båda händerna försöker jag trösta minstingen och få honom att gå mot bilen. Mellan grabben hoppar in i bilen som äldsta grabben redan sitter i lika svart i ögonen som innan. Jag packar in alla kläder och får stå och vänta tills minstingen är redo att komma. Ofta blir han såklart inte redo utan jag kör en nähä, så du ska inte med idag och stänger bildörren, då kommer han snabbt som en vind. Minstingen blir galen om han inte i nästa moment får stänga dörren själv, och även om han inte får igen dörren helt får jag inte öppna och stänga igen, det måste han göra. Man vill ju inte ha en skrikande, tjutande unge i bilen hela vägen hem. Trött, kissnödig, svettig och smått irriterad håller jag igen för att inte bryta ihop och få ett stort utbrott.

Väl hemma så blir det ytligare en tävling i alla trappor upp till lägenheten, och jag och minsta grabben går efter långsamt i snigeltempo. Jag vet att han kan gå själv så jag bär honom inte upp för trapporna för att han är arg och tjurig, men där emot om han är väldigt trött. Så ibland blir det myrsteg uppför, eller så kan han krypa uppför. Bara han tar sig upp själv får han senare beröm av pappa och han får vara med att laga kvällsmat eller vad det blir för gott. Han gillar ju verkligen att hjälpa till.

Det är ju inte slut för att vi nått dörren på lägenheten nä, man måste ju komma in först också. Tre små kottar trängs vid dörren för att kunna klämma sig igenom först. Inte för att man vinner något pris, men det är väl äran antar jag. De två äldsta grabbarna får lov att spela tv-spel tills maten är färdig och när väl maten är färdig kan jag äntligen pusta ut och lugna ner mig. Nu förtiden är det ganska lugnt vid bordet och man kan prata med barnen om vad de gjort under dagen. Sen blir det att mysa framför bolibompa med alla tre…

Förra söndagen var jag själv i simhallen med alla mina tre små grabbar. Min fru jobbade och vår äldsta son har simskola på söndagar. Min första tanke var att fy fan vad jobbigt med tre ungar i simhallen tjutandes och tjatande. Jag skiter i att åka, det blir för jobbigt. Men en vuxen person som man är och att man känner ansvar för att äldsta pojken självklart ska få gå på simskola så började jag packa en stor väska. Då jag är en man och inte har full koll på var alla saker i hemmet finns blev jag tvungen att ringa min fru och fråga vart badbyxorna fanns. Jag borde ju såklart veta var mina barns badbyxor finns, men sanningen är jag verkligen inte visste det. Packningen måste jag väl säga är den jobbigaste biten med att göra saker, barnen är upprymda till tusen och är som tre små virvelvindar runt benen, pappa blir irriterad över att ingen är still och lätt irriterad som jag är börjar jag svettas som en gris och tankarna är tillbaks. Det är nog ingen bra idé.

Färdig packade och efter lite mer bråk om vilka kläder som man måste ha på sig för att det är ju inte sommar än, så man kan inte bara ha t-shirt på sig. Man måste även ha en jacka när man går ut, så packas de tre små trollen in i bilen. Men innan de packas in är det golden leage tävling ner till bilen för att nudda den först och skrika högst att jag sitter fram. När det är uträtt att mellan grabben får sitta fram på vägen dit och äldsta killen får sitta fram på vägen hem, så kan jag spänna fast alla tre.

Framme vid simhallen så hinner jag knappt öppna dörrarna på bilen förrens alla tre har en ny Golden leage tävling till dörren på simhallen. Skulle jag inte haft barnlås på dörrarna skulle de nog hoppa ut i farten för att komma först.

Den jobbiga tanken som fanns i mitt huvud börjar sakta försvinna när det går jätte bra att byta om till badkläder, alla kan duscha tillsammans innan vi går ut i simhallen och med puffar på armarna blir det inget klagande.

I simhallen går allt som en dröm, hur kunde jag tänka på att det skulle bli så jävla jobbigt. Känner redan att det kommer bli en toppen dag med mina barn i simhallen. Äldsta sonen som tror han kan simma skriker bomben och hoppar i som han var en elitsimmare. Men med en blandning med hundsim och riktiga simtag så tar han sig till kanten. Jag sätter på honom en simdyna runt magen och berättar att han är tvungen att ha den hela tiden för pappa är själv här idag. Så med en 3, 5 och 7 åring i simhallen funkar riktigt bra. Vi går och sitter en stund i bubbelpoolen och jag känner mig jätte stolt som pappa och att vara där med alla mina tre små grabbar själv!

Efter simskolan är slut och vi badat ytterligare en stund så duschar vi och byter om. Då de två äldsta grabbarna duschar först och torkar sig själva, så går de till vårt skåp som jag innan satt ett hänglås på med kodlås. Jag vet att jag snurrade alla siffror väl, men efter någon minut när jag står och tvålar in min minsta grabb så kommer båda tillbaka och säger.

- Vi fick upp låset pappa, 1    9   7 var det!!!

Vad fan tänkte jag, är dem även mäster tjuvar också!.. eller var det ren flyt ;) När vi bytt om så fick de tre jätte duktiga grabbarna var sin klubba, eftersom jag kände att det var jag som var problemet inte barnen…

Sitter vid mitt skrivbord på jobbet med riktigt hög musik i lurarna och försöker tänka mig bort från detta ställe. Ibland känns det inte alls roligt att vara på jobbet, och då jag driver ett ganska nytt företag jämter detta heltidsjobb vill jag hellre vara där. Mina tankar är där mest hela tiden, så frågan är om jag gör ett bra jobb här. Då jag har massa måsten på mitt jobb så syns det om jag inte jobbar, så jag gör nog ett bra jobb. Jag är inte personen som skiter i saker, man vill ju inte stå där och inte gjort sitt jobb när man har möte flera gånnger om dagen och ska presentera vissa saker.

Tanken som ofta kommer i min lilla hjärna, och som jag nog delar med resten av världen är att tänk om man vann en jävla massa penger eller 25 000 kronor i månaden i 25 år. Fan va skönt det skull vara, kan tänka mig att ni som läser detta nu har ett litet smile på munnen tänker Mmmm...

 Inte vinna pengar bara för att sätta sig i soffan resten av livet, men kunna hålla på med vad man vill. Jag själv skulle ju vilja driva mitt egna företag utan att känna ångest och press på att få ihop pengar varje månad så vi verkligen klarar oss. Man är ju liksom inte själv längre, det finns människor som jag liksom har ansvar för. Då vill man ju inte komma hem den 25:e och säga att det blev visst ingen lön den här månaden.

Nu är klockan snart tolv och min lunch är snart slut, klockan 15.00 slutar jag idag, då drar jag vidare till mitt egna företag som jag hoppas hoppas hoppas kunna leva enbart på inom en snart framtid. Min dröm att driva eget skulle givetvis inte ens varit nära om jag inte haft världens bästa fru som ställer upp på mig! Det heter väl att bakom varje framgångsrik man står en stark kvinna, nu är ju jag inte framgångsrik. Men då måste ju min fru vara ännu starkare.

Nu är klockan tolv och jag ska börja arbeta igen, vet inte vad jag skrivet här över känner jag. Blir att gå in och läsa det själv när jag sparat det!