Vad är det som får än att känna nu är det dags att sluta med nappen? Är det för att ens vänner som har en två år äldre pojke slutade med nappen när han var runt tre. Eller är det för att tandläkaren har sagt till att om ni inte pojken slutar med nappen inom en snar framtid så kommer tänderna stå rakt ut. Kanske är det båda delarna, men jag tror att man gör det när man känner sig redo att ta den stora kampen. I tankarna är kampen som än mäktig krigs scen i en storfilm. Eftersom vi har tre pojkar och alla tre inte har napp längre så blir väl kapitlet om alla tre.

När vår första son föddes tog han inte bröstet, läkarna trodde att han hade för kort träng under tungan så det blev till att åka in till sjukhuset och klippa av den för att se om han skulle ta bröstet efter det. Men det blev ju inte bättre för det, så det blev en liten tid då min fru fick mjölka fram bröstmjölk med en pump, för att sedan ge vår son mjölken i en liten fluor kopp. Och det var ju inte många droppar han fick i sig, så vi gick ju omkring hela dagarna och var väldigt oroliga att han inte skulle få i sig tillräckligt. Och när han inte var så nöjd med livet och skrek som en stucken gris ville han ju självklart inte ta nappen heller. Varje gång man försökte ge honom nappen så klöktes han. Så vår först födde son blev inget napp barn. Han blev ett barn som man gick och bar på, vaggandes fram & tillbaka. Och självklart så var det ju vårt fösta barn och man skämde ju bort honom genom att gå och bära på honom hela tiden. Det kan man ju känna nu när man har tre små grabbar som vill ha uppmärksamheten hela dagarna, att det går inte vara på tre ställen samtidigt, man får somna själv efter man sagt god natt & läst saga. Inte som med vår fösta son som man satt och klappade på huvudet varje kväll vid läggdags minst en timme i streck när han skulle sova. När man äntligen trodde att man fått honom att sova och smög sig sakta på tå ut från rummet som en äkta indian utan att höras. Så räckte det ibland att handen lämnade huvudet med en millimeter, eller att när man smög knakade till i tån för en de stora ögonen öppnades blixtsnabbt och bara med blicken sa.

-         Vart fan ska du någonstans, tror du inte jag märker att du håller på att smita. Någon indian är du inte alla fall.

 Visst är man väl inte smidig som en indian när man suttit på en hård jävla barnstol i trä jämter spjälsängen. Armarna avdomnade efter att fått hänga över spjälsängskanten en timme eller mer och benen & röven sover, sticker och värker varje steg man tar. Vem fan skulle vara som en smidig indian då? Det hela slutar med att man får sitta en timme till innan man gör nästa försök att göra sin ultimata indian imitation på hög nivå. Eller när vi tog oss mod att låta honom somna utan att vi satt och klappade honom på huvudet så armarna domnade bort. Vem har inte sett alla dessa Nanny program på tv där det tar fem minuter att få ordning på den värsta ungen man någonsin sett. Tänkt att det där ska ju vi klara av lätt och startat upp samma kväll med försök att söva den lille illbattingen utan att krusa, bara säga god natt och gå ut från rummet. Eller sätta det olydiga barnet på en stol lika många minuter som ungen är i ålder. Frågan är hur många gånger man gett upp och allt blir som vanligt igen, för man är faktiskt en småbarnförälder allt går i 100 km/h och när det blir jobbigt så krusar man för att få lite lugn och ro. Det gör ju inget om man får lugn och ro och får sova några timmar. Inte startar man ett krig vid läggdags när det pågått ett krig hela dagen.

Men tillbaks till vår första son så utvecklade han sin förmåga att få närhet i att skrika tills han spydde ner hela sängen. Och det pågick ett tag. Han kom ju på att om jag kräks så kommer dem in och tar ut mig från den livsfarliga sängen blev duschad och torkad, mamma eller pappa byter sängkläder. Då fick man ju faktiskt vara upp i säkert 20-30 minuter till samma kväll. Dem veckorna var inte så roligt, vi bodde i lägenhet då och hade ju inte tillgång till tvättmaskin dygnet runt.

Inte trodde vi att när han klöktes av att stoppa napp i munnen skulle bli ännu värre när vi för första gången skulle mata lillen med hans första puré. Kameran var framme och allt skulle dokumenteras i minsta detalj. Den minen som han gjorde när skeden gled in i munnen var inte som när pappa tar första klunken av en iskall öl på fredagskvällen efter en hård arbetsvecka. Man kunde nästan se rysningen som gick genom grabbens kropp. Det hela utvecklades till att varje gång vi gav honom något annat än välling upp till han var ca 2-3 år så klöktes han. Vi mosade baner och när jag säger mosa så menar jag mosar bananerna så inte en liten klump fanns, och hällde i massa socker för att det skulle vara gott. Men även då klöktes pojken. Så han drack välling i ett par år efter den där första skeden puré. Tack och lov idag sju år gammal äter han ju nästan allt och gillar att äta mat. Så för alla där ute som kämpar, så finns det hopp.

Vår andra pojke finns det inte så mycket att skriva om då det gäller nappen eller potträning mm. Han gav bort sina nappar till ”fiskbarnen” när vi bodde i hus vid Vättern. Inget skrik eller tjut, då var man väldigt lycklig som förälder. Han har ju sina andra sidor som man kan bli galen på, som att lägga sig för att sova på kvällen har ju varit en kamp som har känts omöjlig att vinna, många kvällar med skrik och gap från både förälder och barn. Oftast handlar det om han inte vill kramas när man säger god natt, och nar man vänder klacken till och är på väg ut ur rummet ska han kramas, blir ledsen så man går tillbaka. Men samma procedur igen, armarna i kors och tittar in i väggen. Pappa eller mamma säger att krama mig nu eller så blir det ingen kram ikväll, så väntar man i tio sekunder inget händer. Men man vet ju innan om man får kramas till slut så blir det inte än unge som ligger och skriker i en timme för att han vill kramas. Så man försöker spela hård, men går tillbaka för att krama ungen tills det blir gjort. Man vill ju inte att ens lediga timme innan måste gå och lägga sig för att orka nästa dag ska bestå av en unge som ligger och gallskriker. Potträningen med pojken gick ju inte så bra då han vägrade att sitta på pottan, men en dag när han var tre år så bestämde han sig för att inte ha blöja mer och så var det med det. Och det vart inga ner kissade sängar på natten heller. Då hans bror är två år äldre så vill ju han vara likadan som storebror och kunna samma sak som storebror. Det syns ju ganska tydligt då dem lärde sig cykla nästan samma vecka. Storebror var fem år och mellan grabben var tre år. Och så har det varit med många saker.

Tredje och minsta grabben på tre år har precis slutat med sin napp, som han inte gick utan en minut på dygnet. Såg ut som Maggie i serien Simpson med tutten som åkte ut och in hela dagarna av allt tuttande. Då tandläkaren tyckte att vi skulle försöka sluta med nappen på grund av tänderna som format sig efter nappen visste vi vad vi behövde göra, men då han var så besatt av nappen och till och med gick runt med tre fyra stycken i handen och när han sov. Visste vi att det skulle bli en riktig påfrestning när det väl var dags. Men en dag ganska nyligen strax innan jul så frågande vi vem han ville ge bort tutten till. Vi föreslog att han skulle ge bort napparna till tomten på julafton, men jag vet i fan varför man ska ge bort tutten just till jultomten. För det första förstöra hela julafton plus antagligen några dagar till efter det, nä inte under jul helgen kom vi fram till. Och när han även tänkte ganska länge och noga på vem han ville ge napparna till, och kom fram till att han ville ge bort dem till sig själv. Så blev beslutet att vi skulle ta bort dem i början på 2009. Så blev fallet och vi peppade upp oss med mod och att det skulle bli långa kvällar vid läggning mm. Men då vi tog bort napparna på morgonen och han var lite turig på dagen och när han blev ledsen för han slog sig, så blev det en lugn kväll med läggning. Efter det gick det hur bra som helst, vi som hade våndats länge för hur det skulle gå när vi väl skulle rycka bort den där nappen i munnen på pojken. Lika bra som våra förra barn hade slutat med blöjan blev det en ren repris på dem två tidigare. Han bara bestämde sig för att sluta och så blev det!

 

Sofia

8 maj 2009 19:25

Hej på dig!
Roligt att du kikade in, ja jag har ju också tre barn.
Två flickor och en pojk.
De två stora hade tumme och lillkillen har napp.

Ha en bra kväll

Kram Sofia

http://www.3barnsmamma.bloggagratis.se

 

Rosie & Harry

8 maj 2009 20:55

Ja dessa små under:) Vad skönt att det gick så bra med era barn och napparna. Har själv en som är 4-år och han vill inte sluta. Nu har vi fått honom att bara använda den om kvällarna.
Så jag beundrar er att det gick så bra för er.
Ni får verkligen ha en riktig underbar helg:)

http://bearclaw.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helgen har liksom sprungit förbi med regn, fotboll, tennis och en sväng till stugan! Fotbollen i lördags på tv´n var ju inget vidare måste jag väl säga. Satt mest och var förbannad att inte lagerbäck vågade satsa på Bröderna Elm och Sebastian Larrson...

Hej!   Var ett tag sen jag skrev här nu. Varje gång jag öppnar upp denna sida känner jag att jag inte orkar skriva, har jobbat väldigt mycket dem sista veckorna. Och jag känner att det inte är så intressant att läsa om när jag jobbar arslet av mig!  ...

Nu är det äntligen sista jobbdagen på veckan och det ska bli skönt att få umgås med familjen. Nu har jag suttit här med fingrarna en centimeter över tangenterna och funderat på vad jag ska skriva, och i huvudet är det helt blankt. Har jobbat två 15 t...

Söndag morgon vaknade själv i sängen utan min fru vid min sida. Kändes ganska konstigt, och lika konstigt att somna utan henne också. Efter lördagen ölafton som var lyckad och jätte trevligt så var det full fart på söndagen. Klockan tolv var det dags...

Sitter här vid datorn med ett litet leende. Har precis lagat mat till mina tre små grabbar ( pomfritts & lövbiff ) som dem tyckte om. Nu är det dags att börja dammsuga lägenheten innan mina goda vänner kommer på ölafton. Min fru är ju som sagt borta ...