Sitter här runt klockan 00:36 och funderar hur allt började med pappa, mamma och tre små grabbar. Det var ju inte så många år sen. Helt plötsligt är man en stor familj på fem personer & en hund.

Det började väl med att min fru har läst i en tidning att det där med p-piller kan ta några år innan kroppen kan ställa om sig till att vilja ha barn. Och det står ju mycket i tidningar som man blint tror på är sant. Eftersom vi båda ville bli unga föräldrar och nu var 22 & 24 år, så javisst, självklart ska du väl lägga av med p-piller då. Men troligt nog blev det nog en fullträff samma natt. För ca nio månader efter kommer ju vår första son till världen.

Graviditeten var hur lugn som helst. Inga kräkor eller besatthet av konstiga matvanor som man hört talas om. Kändes knappt att vi skulle ha barn, efter typ fem månader när magen började liksom se onormal ut. Men jag själv var ju kaxig och självsäker hela vägen igenom graviditeten att jag skulle vara världens bästa pappa och varit beredd på detta hela livet. Men så skulle det ju inte riktigt bli. Det liksom förändrades då min fru säger till mig att värkarna nog har börjat. Hämta en klocka så vi kan se hur långt det är i mellan värkarna. Jag springer som en galning genom alla rum efter ett tidtagarur, penna och papper. Man måste vara riktigt säker på att man sett rätt och skriva också. Redan nu känner jag va fan har vi gett oss in på, men man kan ju liksom inte banga ur nu. Bara ta sig i kragen och vara en man. Vad nu idealet för en man ska vara vet jag inte riktigt, men det har man ju också läst i tidningar.

Jaha, nu var det dags att åka in, hjärtat pumpar på för fullt för att förbereda komma skall. Och vad som måste tilläggas är ju att jag själv som person var en kille som var rädd för allt nytt med tillhörande torgskräck. Väl framme vid akutmottagningen parkerar vi bilen på akutparkeringen och ställer oss i akuthissen mot en helt främmande värld. Den underbara känslan man ska ha genom alla dessa berättelser finns alla fall inte i min kropp vid detta tillfälle. Och genom min nervösa och livrädda blick på livet förbättrar jag väl inte min frus nerver heller.

De två första förlossningarna genomfördes med ryggmärgsbedövning och kändes som att sitta på toa och ta en vilskit från en pappas synvinkel., om man jämför med den tredje förlossningen som blev helt utan bedövning genom att en barnmorska på BB var arrogant och jävligt tjurig. Inte lyssnade på oss när vi förklarade att de två tidigare förlossningarna gått jätte fort. Och till och med den andra förlossningen föddes vår mellan kille nästan i toaletten, men räddades av en barnmorska som var raka motsatsen mot den i tredje förlossningen. Vi hade då tio mil till lasarettet och väl inne var min fru öppen 3 centimeter. Vi blev tvungen att göra ett extra ultraljud för att frekvensen på barnet var låg. Och när det var gjort hade det gått en & en halv timme och vi skulle få åka hem och vänta. Vi tyckte då att vi kunde kolla igen hur pass öppet det var nu eftersom vi hade ganska långt hem och med tanke på de tidigare förlossningarna. Men svaret från världens sämsta barnmorska var att.

         -Haha..så fort öppnas det inte…

Nähä tänkte vi och man måste ju ändå lita på människor som jobbar inom yrket och ska ha den bästa uppfattningen tycker man. Vi försökte få dem att vi kunde få ett rum att vänta en timme eller två för att se om det skull gå fort som vi trodde. Men det var fullt och vi fick åka hem. Väl hemma så låg min fru i smärtor och värkarna kom tätare och tätare som väntat. Efter ca två timmar blev det illfart in till BB. Förbannad som var ganska befogat låg jag i 180km/h in till BB, körde om grabbarna som jag då samåkte med på den tiden i deras lilla Nissan Micra som bara svajande till och försvann i backspegeln som om jag körde i 1800km/h. Mitt i allt går vattnet och tur hade vi då en bil med skinnklädsel.

Väl när vi åkt upp med akut hissen och dörrarna öppnades så står där en grupp med förstagångs födeskor med sina respektive och man ser i deras ögon chocken, smärtan och nervositeten flöda. Deras tankar var i stil med, så där har jag inte läst att det ska vara. Det ska ju lukta nya rosor, bada i jacuzzi, bli masserad. Nästan som på ett spa. Men de fick se en kvinna komma ut hur hissen med blöta byxor, böjd som en motståndare som just fått en magsoppare av självaste Mike Tyson. Och helt kallsvettig med panik i ögonen för att hon vet att ryggmärgsbedövningen antagligen är körd för att en viss barnmorska har sagt att

         -Haha.. så fort öppnas det inte…

Samtidigt måste man ju hedra alla dessa kvinnor som föder barn, och även en till två gånger igen efter all den smärta som varit de tidigare gångerna. Man själv blir kallsvettig av att man är hård i magen och försöker pressa ut en stor bajskorv. Nä, hatten av till alla kvinnor världen över som föder barn.Väl inne i BB salen bekräftas det att det är försent för bedövning. Det får endast bli lusgas för din fru, man ser i hennes ögon om barnmorskan som tog imot oss tidigare den dagen skulle varit där så hade det nog stått på löpsedeln på aftonbladet att mamma strypt barnmorska med navelträng på BB.

 

Rosie & Harry

11 maj 2009 10:11

Hej.

Skall bara börja med att tala om att jag förstår din panik du måste haft.
Hörde på ngt tv-program för många år sedan Gotlänskan Babben Larsson säga: -Att föda barn är som att skita ut en hörnsoffa!!!!!

Hatten av till alla tappra kvinnor och inte minst min kära fru som "skitit" ut 9 st underbara små troll!

Vill även ge en eloge till dig som skriver denna blogg. Tycker det är underbart när pappor vågar prata om barn, barnafödande, skola mm.

Våra förlossningar har för det mesta gått bra, men viss fasen har man råkat ut för liknande "rötägg" även på förlossningen.
Har lite svårt att se det "proffesionella" hos nämnd barnmorska med tanke på att ALLA förlossningar är olika.

Skall skriva lite om en egen skräckupplevelse på bearclaws blogg ikväll.

Sköt om er och var rädda om varandra.

//Harry

http://bearclaw.bloggagratis.se

 

Sofia

11 maj 2009 18:29

Har varit inne och läst om förlossningarna på din blogg.
Bra med en pappa som skriver om sånt.

Kram Sofia

http://www.3barnsmamma.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helgen har liksom sprungit förbi med regn, fotboll, tennis och en sväng till stugan! Fotbollen i lördags på tv´n var ju inget vidare måste jag väl säga. Satt mest och var förbannad att inte lagerbäck vågade satsa på Bröderna Elm och Sebastian Larrson...

Hej!   Var ett tag sen jag skrev här nu. Varje gång jag öppnar upp denna sida känner jag att jag inte orkar skriva, har jobbat väldigt mycket dem sista veckorna. Och jag känner att det inte är så intressant att läsa om när jag jobbar arslet av mig!  ...

Nu är det äntligen sista jobbdagen på veckan och det ska bli skönt att få umgås med familjen. Nu har jag suttit här med fingrarna en centimeter över tangenterna och funderat på vad jag ska skriva, och i huvudet är det helt blankt. Har jobbat två 15 t...

Söndag morgon vaknade själv i sängen utan min fru vid min sida. Kändes ganska konstigt, och lika konstigt att somna utan henne också. Efter lördagen ölafton som var lyckad och jätte trevligt så var det full fart på söndagen. Klockan tolv var det dags...

Sitter här vid datorn med ett litet leende. Har precis lagat mat till mina tre små grabbar ( pomfritts & lövbiff ) som dem tyckte om. Nu är det dags att börja dammsuga lägenheten innan mina goda vänner kommer på ölafton. Min fru är ju som sagt borta ...