Morgonen börjar 06:30 med att fyra av fem familjemedlemmar ligger och trängs i 160 sängen. Det måste ju tilläggas att det kunde varit värre då det fanns en tid man vände huvudet för att med dimmiga ögon se att klockan verkligen var 05:12 och tablån för nyhetsmorgon var ett bra tag kvar till. Klockan på tv skärmen kändes verkligen som om den gick saktare när den skulle ta sig från sexan till tolvan. Kan det vara så att tyngdlagen gör att klockan går saktare uppåt… Tankar den tiden på dygnet är lika dimmiga som ögonen.   Mamma & pappa har fått ligga själva i sängen många nätter tillbaka i tiden. Men i samband med nya flytten så har läget blivit annorlunda. Pojkarna saknar sina gamla kompisar & dagis, vad gör inte föräldrarna för att barnen ska må bra. Men att man ligger som en skjuten kråka i sängen själv gör ju inget. Att man inte har någon energi till arbetsdagen eller inte heller när man kommer hem och familjelivet ska blomma som på film. Det är ju inte lustigt att alla kändisar ser fräscha & utvilade ut när de har en ständig barnskötare. Men det syns ju självklart inte i alla dessa tidningar med 300 bilder på lycka & glädje. Förutom när det har gått lite snett & barnskötaren har gått in i fel sovrum.

Tillbaks till vår svenska morgon & man försöker få en halvtimme extra sömn genom att sätta på en av hundra barnkanaler som finns. Man får ju inte somna, ligga liksom med ett öga öppet. Öronen bedövas av mellan pojken som är fyra år som dör om han inte får frukost snart.

– Tom då pappa, vill ha fjukost nu… kom då, kom då… jag dör om jag inte får fjukost.

Samtidigt måste ju minstingen två och ett halvt år ta äldsta pojken sex års bilar eller det kan ju vara vad som helst, så blir det bråk och skrik som om sista droppe blod snart droppat ur kroppen. Jaha, det blev visst ingen extra sömn idag heller. Upp & försöka hitta kläderna man lagt någonstans klockan halv tolv halvägs i koma igår kväll för att man måste passa på att vara uppe när barnen somnat. Man måste ju få lite egentid och tid tillsammans med sin fru. Att det påverkar morgondagen genom arga blickar vem som ska få ligga kvar lite och vem som får gå upp ta på sig kläderna ligga halvdöd i sackosäcken. Småtitta lite på pokymon eller clifford när ögonlocken öppnas för att skanna av området om alla barn fortfarande är kvar i samma rum.  Om inte får man lyssna efter skafferiljud eller om övriga lådor och skåp som gör ifrån sig ljud.

Klockan har blivit 08:15 och den lyckliga mamman eller pappan som fått sovmorgon blir väkt av en figur likt en form av en sackosäck. Kaffet doftar nybryggt och är ett måste för att få den energi som behövs och för att inte få en dunkande huvudvärk. Frukosten är dukad på bordet och man hoppas att slippa torka mjölk eller dylikt det första man gör när man har satt sig ner. Men ett visst lyckorus går genom kroppen att få komma till ett dukat frukostbord. För mig en kärlekshandling, men för många antagligen bara en dukad frukost. Man får se det lilla i allt när varje moment är ett krig som måste vinnas mot tre små fiender som gör allt för att sabotera en planerad plan. Man kan väl säga att det är tre utbildade generaler i modern krigskonst.

Vem ska få filen först, den stora frågan? Ska man verkligen behöva ha en planeringslista för alla moment som finns under en dag eller ska de små generalerna få finna sig i att filen som hälls upp sist faktiskt smakar lika gott som den första. Varje morgon vet man att sitta vid bordet är en dröm som kommer uppfyllas när barnen flyttat ut hur lyan. Man springer som en förvirrad betjänt runt bordet och ta upp beställningar som ändrar sig var tredje sekund. Mellan pojken fyra år skriker rakt ut när äldsta pojken får fyra rice krispies mer i sin talrik. Vem har lärt dessa små krabater att tävla om allt. Är det verkligen pappa som skriker framför La liga på söndags kvällen.  Eller ligger det långt in i ryggraden i DNA skruven. Man undrar ju vart vissa beteenden kommer ifrån. Att bli doktorand i beteenden är ju inte vad man känner för en förmiddag som denna. Eftersom vi inte har någon dotter kan vi ju inte jämföra om flickor är likadana. De två sista barnen har varit sena med sitt tal, och det yttrar sig i att alla svar man får är öronbedövade skrik som är på gränsen att bara hundar hör. Så istället när frågan om André vill ha mjölk skulle vara nej blir det ett tyranosaurus rex vrål av högsta klang. Standard när alla måltider serveras är ju att någon av de små generalerna vippar ut ett glas med någon flytande dryck i. Men idag blir som att vinna på triss, inget skurande. Toppen på allt är ju att efter femtusen tjat i örat från Mellan pojken att han dör om han inte får fjukost äter två skedar fil och en tugga på mackan man gjort. Jag kunde legat kvar och fått lite mer sömn, eftersom ungen inte skulle dött om han inte fått frukost. Ett tappert försök att – Du får sitta kvar tills du ätit upp allt du tagit åt dig och tjatat om, vänds till ett pust när äldsta pojken skriker att Lill pojken har hans bil igen. Jaja, nästa gång ska du fan äta upp din mat efter att du tjatar ihjäl pappa. Så har mellan pojken utnyttjat sin utbildning i modern krigskonst igen.

Äldsta pojken är den duktiga killen utav de tre som verkligen hjälper till och duka av efter familjen ätit. Mellan pojken är en liten stöddig 15 åring känns det som, inte ens ett baseboll trä i skallen skulle få honom att förstå. När man av ilska tar tag i honom som ”inga andra föräldrar gör”, skrattar han oss i ansiktet som om han vet att han kommer vinna fajten även om hela världen skulle vara emot honom. Hur gör man är frågan som kommer upp nästan varje dag. Alla dessa program och tidningar hur man ska vara som förälder, men ändå misslyckas man. Är man den sämsta pappan och mamman på jorden. Alla andra verkar ju ha det så bra. Glada och välstädat när man kommer på besök. Ett stort svensk tabu att säga att man har det jobbigt som fan, och man inte har någon kontroll på vad man gör. Men man gör väl så gott man kan tycker jag, alla kan ju inte vara familjen Beckham som ser ut att vara den perfekta familjen. Skulle vara kul att vara big brother en dag i deras liv hemma i slottet och se om det verkligen inte är som hemma hos mig. Posh på alla fyra illröd i ansiktet av ilska i fullt shå och torkar mjölk från stolar och golv. En trött David med t-shirten bak och fram med en dunkande huvudvärk för att han sovit som skit med alla ungar i sängen. Skulle det inte vara skönt som fan att se, vi är nog inte så ovanliga föräldrar ändå. Men det är ju det som är grejen med stjärnor. Att man ska få se en fasad som inte existerar.

 

Rosie & Harry

12 maj 2009 11:53

Ingen dålig frukost det ser jätte gott ut:)
Jag hoppas eran dag blir en bra dag, kjamen från oss

http://bearclaw.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helgen har liksom sprungit förbi med regn, fotboll, tennis och en sväng till stugan! Fotbollen i lördags på tv´n var ju inget vidare måste jag väl säga. Satt mest och var förbannad att inte lagerbäck vågade satsa på Bröderna Elm och Sebastian Larrson...

Hej!   Var ett tag sen jag skrev här nu. Varje gång jag öppnar upp denna sida känner jag att jag inte orkar skriva, har jobbat väldigt mycket dem sista veckorna. Och jag känner att det inte är så intressant att läsa om när jag jobbar arslet av mig!  ...

Nu är det äntligen sista jobbdagen på veckan och det ska bli skönt att få umgås med familjen. Nu har jag suttit här med fingrarna en centimeter över tangenterna och funderat på vad jag ska skriva, och i huvudet är det helt blankt. Har jobbat två 15 t...

Söndag morgon vaknade själv i sängen utan min fru vid min sida. Kändes ganska konstigt, och lika konstigt att somna utan henne också. Efter lördagen ölafton som var lyckad och jätte trevligt så var det full fart på söndagen. Klockan tolv var det dags...

Sitter här vid datorn med ett litet leende. Har precis lagat mat till mina tre små grabbar ( pomfritts & lövbiff ) som dem tyckte om. Nu är det dags att börja dammsuga lägenheten innan mina goda vänner kommer på ölafton. Min fru är ju som sagt borta ...