Eftersom jag och min fru jobbar ganska mycket mot varandra så behöver inte våra barn vara super långa dagar på dagis, och det är ju bra. Men bara för det så är ju inte alltid hämtningen från skola och dagis alltid lätt.

Jag börjar alltid med att hämta vår äldsta son på förskolan, och varje dag så kommer han fram med en kompis han vill leka med. Jag har förklarat för honom att det inte går att leka varje dag då pappa är trött efter jobbet och behöver lite lugn och ro. Men det är ju inte så att han aldrig får leka, flera dagar i veckan följer han med kompisar eller kompisar följer med hem till oss. Men dem dagarna jag säger nej är inte roliga, då blir han väldigt besviken och arg och säger alltid.

-         JAG FÅR ALDRIG LEKA!!!

Då säger jag att du lekte ju igår med en klasskompis, men det lyssnar han inte på. Arg som ett bi går han ut från skolan, jag kommer efter med alla jackor och väskor mm som han inte tagit med i sin vrede. Vi packar in oss i bilen och äldsta sonen sitter med kolsvart blick och stirrar in i instrumentbrädan, prata med honom nu är ingen idé.

Vidare mot dagis där våra två minsta går på två olika avdelningar, och då hämtar jag alltid mellan killen först för att minstingen oftast är mest tjurig och trött efter dagis. Mellan killen vill aldrig ha jackan på sig och skulle vilja gå i t-shirt året runt om han fick, men det är nog mer att han har bråttom iväg. Så jackan får jag alltid tvinga på honom, men knäppa den är ett helt annat kapitel.

Över till minstingen och då hänger mellan grabben alltid med in, jag säger vänta här i hallen så hämtar jag minstingen. Men inte, han måste ta av sig alla kläder för att vara först in till minstingen. Jag känner jaha, då blir det en ny strid att få på honom jackan igen. Väl inne hos minsta grabben så blir han alltid glad när han blir hämtat, kommer springandes och jag får en stor bamse kram. Till skillnad från äldsta grabben som ofta blir arg och ville ju vara kvar på fritis ett tag till. Den stora striden börjar inte i hallen på dagis när jag klär på minsta grabben, det går ofta jätte bra om han inte är för trött såklart. Den stora striden börjar när hans dörr till avdelningen öppnas och en ny Golden League tävling börjar först mot grinden som alltid såklart mellan grabben vinner. Så halvvägs mot grinden bryter minstingen ihop i en hög, trött som jag är efter en dag på jobbet ställer jag lillen upp även fast jag har ett helt klädföretag i famnen och säger kom nu så åker vi hem och gör lite god mat som du kan få vara med att laga. Han börjar gå lika fort som en myra mot grinden med tårar i ögonen och en stor snorsträng under näsan, också han med kolsvarta ögon jätte arg. Väl framme vid grinden som är barnsäker säger jag VARJE DAG att nu tävlar vi inte till bilen, men ändå måste man stå och trängas vid grinden så jag knappt kan öppna den. När grinden öppnats 2mm trycker sig mellan grabben som är en stor retsticka sig igenom och springer som en vind mot bilen. Minsta grabben hänger ju såklart inte med och bryter ihop 2 meter utanför grinden, och mellan grabben står vi bilen och gör en retsticke dans av högsta kvalité. Fullt med kläder i båda händerna försöker jag trösta minstingen och få honom att gå mot bilen. Mellan grabben hoppar in i bilen som äldsta grabben redan sitter i lika svart i ögonen som innan. Jag packar in alla kläder och får stå och vänta tills minstingen är redo att komma. Ofta blir han såklart inte redo utan jag kör en nähä, så du ska inte med idag och stänger bildörren, då kommer han snabbt som en vind. Minstingen blir galen om han inte i nästa moment får stänga dörren själv, och även om han inte får igen dörren helt får jag inte öppna och stänga igen, det måste han göra. Man vill ju inte ha en skrikande, tjutande unge i bilen hela vägen hem. Trött, kissnödig, svettig och smått irriterad håller jag igen för att inte bryta ihop och få ett stort utbrott.

Väl hemma så blir det ytligare en tävling i alla trappor upp till lägenheten, och jag och minsta grabben går efter långsamt i snigeltempo. Jag vet att han kan gå själv så jag bär honom inte upp för trapporna för att han är arg och tjurig, men där emot om han är väldigt trött. Så ibland blir det myrsteg uppför, eller så kan han krypa uppför. Bara han tar sig upp själv får han senare beröm av pappa och han får vara med att laga kvällsmat eller vad det blir för gott. Han gillar ju verkligen att hjälpa till.

Det är ju inte slut för att vi nått dörren på lägenheten nä, man måste ju komma in först också. Tre små kottar trängs vid dörren för att kunna klämma sig igenom först. Inte för att man vinner något pris, men det är väl äran antar jag. De två äldsta grabbarna får lov att spela tv-spel tills maten är färdig och när väl maten är färdig kan jag äntligen pusta ut och lugna ner mig. Nu förtiden är det ganska lugnt vid bordet och man kan prata med barnen om vad de gjort under dagen. Sen blir det att mysa framför bolibompa med alla tre…

 

Rosie & Harry

13 maj 2009 16:53

Barn är roliga de jag känner igen vår 9-åring han säger också så att han aldrig få leka om vi säger nej. Och vad han har gjort dagen innan hör eller ser han inte.
Och det här med att tävla det gör också vår apojkar här hemma det är som man blir tokig när de sätter fast. Fast jag börja tro lite att det har med pojkar att göra:)
Ha det gott kjamen från oss

http://bearclaw.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helgen har liksom sprungit förbi med regn, fotboll, tennis och en sväng till stugan! Fotbollen i lördags på tv´n var ju inget vidare måste jag väl säga. Satt mest och var förbannad att inte lagerbäck vågade satsa på Bröderna Elm och Sebastian Larrson...

Hej!   Var ett tag sen jag skrev här nu. Varje gång jag öppnar upp denna sida känner jag att jag inte orkar skriva, har jobbat väldigt mycket dem sista veckorna. Och jag känner att det inte är så intressant att läsa om när jag jobbar arslet av mig!  ...

Nu är det äntligen sista jobbdagen på veckan och det ska bli skönt att få umgås med familjen. Nu har jag suttit här med fingrarna en centimeter över tangenterna och funderat på vad jag ska skriva, och i huvudet är det helt blankt. Har jobbat två 15 t...

Söndag morgon vaknade själv i sängen utan min fru vid min sida. Kändes ganska konstigt, och lika konstigt att somna utan henne också. Efter lördagen ölafton som var lyckad och jätte trevligt så var det full fart på söndagen. Klockan tolv var det dags...

Sitter här vid datorn med ett litet leende. Har precis lagat mat till mina tre små grabbar ( pomfritts & lövbiff ) som dem tyckte om. Nu är det dags att börja dammsuga lägenheten innan mina goda vänner kommer på ölafton. Min fru är ju som sagt borta ...